Vakna upp.

Tänk, tänk över era liv, tänk över allt de ni har. Lyssna, lyssna så noga ni bara kan. Vart enda litet tecken, känsla, eller fråga - kan rädda personen. Inse att vi lever inte längre i en glasbubbla, där allt är bra, där aldrig något kan hända. För de är det de gör, hela tiden. Saker du inte tror kan hända, hända dig, din närhet. För när de väl händer, så står du där med frågor, frågor som aldrig kommer bli besvarad, en sorg som alltid kommer finnas kvar och stort varför. Sedan kommer räddslan, den smyger sig på en, man känner sig liten, rädd och ensam. För om de kunde hända dig, då kan de hända mig, eller dig, eller du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0