Långt fram

Blickar ut. Mörkt. Ballkongdörren smäller i kapp med vindens starka pustar. Kylan är påtaglig.
Ändå inom mig ligger ett behaga, ett ljus. Jag är hemma nu. På riktigt. Det känns bra. Bättre än bra. Varmt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0