Det gör ont - de tar tid - jag blir stark.
Idag är en svår dag. Jag står här och är tom, tom som aldrig förr. Så känns de just nu. Att man kan bli vilseled så till den grad att man tror att de är klappat o klart. Mina fina vänner var så inne på de - att chocken kom för dem me. Jag satte nyss och läste något jag inte borde ha läst. Saker som får mig att fundera, tänka och förundras. Är det verkligen jag som är den unga i det här, är det jag som har gjort fel? Min finaste vän sa till mig att felet inte ligger hos mig utan i vederbörande. Jag får inga riktiga svar utan mest svar som svävar - allt känns som en illusion och jag vet inte hur jag ska göra för att ta mig ur den. Jag är så trött nu att jag lever på luft. Min kropp är så tung att jag inte orka lufta upp mitt huvud - tårarna rullar och jag är maktlös. Varför gjorde du så här? Varför gav du mig tro på oss - när du väljer att bestämma efter 4 h och du vet att du är snabb på att känna - alla gånger så käner man inte rätt. Du hade även kunnat förvarna mig - på de som skulle ha kommit - du kunde ha bett mig åka hem. Hjälp mig att acceptera och förstå.
Allt känns så surrealistiskt - jag är tillbaka i Härnösand där jag var nyss och var lyckligast och nu är jag olyckligare än någon gång förr. Snart ska jag åka hem och lägga mig i den säng där jag har spenderat all min tid med dig och det kommer göra så ont och jag vet inte när det kommer gå över. Varför blev de så fel - när de skulle bli så rätt? Varför gav du inte mig den där chansen, chansen som jag och du och VI är värd. Man kan alltid välja om, som Lilly säger och ja det ligger väl sanning i de. Men kommer de att ske? De svaret har bara du. Du kallar mig grym, fantastisk - men varför kan du inte ge mig den där chansen? Varför vågar du inte? Vad är du rädd för? Jag står här med gråten i strupen och tårarna rullar och dom slutar inte. När ska dom sluta? Jag är så trött nu. Vart är du? Vart är du som hjälpte mig att få känna lyckan, få skrattet tillbaka och lusten? Vart är du som fick mig att sitta upp halva natten för att få vara med dig? Vart är du som skriver - Söt vill vara med dig. Utan att vi har träffats. Men jag är så glad i dig bara. Du verkar ju underbar. Kram.
Vart är du? Hur kan du bara gå? Hur kan du bara överleva? Hur kan du bara gå vidare utan att känna en förluts över det du och jag delade i dessa dagar - hur kan allt vara som vanligt för dig`? Snäll ge mig svaren som jag behöver.
..Jag vill ha dig nu som jag hade dig då..
Allt känns så surrealistiskt - jag är tillbaka i Härnösand där jag var nyss och var lyckligast och nu är jag olyckligare än någon gång förr. Snart ska jag åka hem och lägga mig i den säng där jag har spenderat all min tid med dig och det kommer göra så ont och jag vet inte när det kommer gå över. Varför blev de så fel - när de skulle bli så rätt? Varför gav du inte mig den där chansen, chansen som jag och du och VI är värd. Man kan alltid välja om, som Lilly säger och ja det ligger väl sanning i de. Men kommer de att ske? De svaret har bara du. Du kallar mig grym, fantastisk - men varför kan du inte ge mig den där chansen? Varför vågar du inte? Vad är du rädd för? Jag står här med gråten i strupen och tårarna rullar och dom slutar inte. När ska dom sluta? Jag är så trött nu. Vart är du? Vart är du som hjälpte mig att få känna lyckan, få skrattet tillbaka och lusten? Vart är du som fick mig att sitta upp halva natten för att få vara med dig? Vart är du som skriver - Söt vill vara med dig. Utan att vi har träffats. Men jag är så glad i dig bara. Du verkar ju underbar. Kram.
Vart är du? Hur kan du bara gå? Hur kan du bara överleva? Hur kan du bara gå vidare utan att känna en förluts över det du och jag delade i dessa dagar - hur kan allt vara som vanligt för dig`? Snäll ge mig svaren som jag behöver.
..Jag vill ha dig nu som jag hade dig då..
Kommentarer
Trackback
