A French love

Döljer jag en sanning? När börjar livet leva i samspel med en själv? Är det när man väljer att ta tag i livet, inser att så här ser min utgång ut och den får jag acceptera. Hur ska man vet när. Ibland funderar jag på hur livet kommer att se ut för mig och de i min närhet. Ibland förundras jag över öden, alla dessa öden som inte går att stoppa. Samspelt mellan våra roller som egna indivder samt roller som vän, käraste, barn, förälder. Allt kommer kanske inte att komma i ett samspel för mig. Men det är något jag likt mina närstående får acceptera. Våra öden är på ett vis förseglad i det förhållanden vi växte upp i. Det går inte att gömma sig bakom höljet - man får ta det för vad det är. Livet helt enkelt.