Ett rum
Det där rummet, rummet som gav mig svaren. Svaren jag behövde, svaren som lämnade min ångest där den får vila. Där i lugnet. I tystnaden. För jag fick svaren den gången. Jag tände ljuset och satt tyst ner. Tog upp pennan och skrev det jag behövde skriva, på det vita tunna arket. Jag tänkte efter. Läste igen. Rullade ihop arket och la ner det. Sen satt jag där i tystnaden i det stora rummet och fick andrum. Sen kom svaren några dagar senare. Det var behövligt för mig just då. Jag hoppas att jag inte behöver känna ångesten igen - men; det står skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan. . . Den försvinner inte - den ligger där och trycker. Det gör den.
Kommentarer
Postat av: Mika
Åh jobbigt, men gör det som hjärtat känner för..Kramis
Trackback
