Ansvar, tankar

Hm.. Det är svårt att såra någon. Men ibland måste man fast att man inte vill. Just nu känns det som att det är det jag måste för mitt eget bästa och den andras bästa. Innan det går för långt. Jag kände just nu att – vi inte är på samma bana någonstans. Det mest arbetsamma för mig är att såra någon, någon som är bra. Men jag måste. Tyvärr. Det är hårt att behöva såra någon som känner för en.
Varför är det så, så att man backar så fort någon är för på? Jag blir så av när den andra blir för på. Varför? Jag känner bara att jag vill bort. Måste man inte prata innan man kallar sig för ett par? Jag är inte redo för det. På länge. Jag måste få vara fri. Jag insåg det, jag är inte redo för någon just nu. Jag måste få vara själv. Jag trivs så med de. Jag vill vara fri, fri från allt. Mitt hjärta tog en hård smäll för ett tag sen. Det känns ännu. Men nu börjar han blekna. Men han tog mitt hjärta, min själ. Så jag behöver få vara fri från allt vad kärlek heter, allt vad krav heter.
- Kanske inte alla kan tämjas. Kanske behöver man helt enkelt någon lika vild att springa bredvid...


Jag brukade titta åt de andra hållet. Jag brukade lämna problemen till en annan dag, Jag brukade aldrig ta på mig ansvaret. Jag brukade dra en solskenshistoria mitt i regnet. Ju mer jag behövde ändra mig ju mer stannade jag kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0