A French love

Läser lite varstans om hur människor, har sorg i sitt hjärta. Känner sig övergiven, ensam. Inte sig själv längre. För hur kan man vara sig själv, när man har levt med någon, förändrats, förbättrats? Då är det svårt att ta in att man är ensam och inte tillsammans längre. Då är det svårt att tycka om sig själv. Alla har nog känt den där känslan av övergivenhet. Alla har känt och tänkt – när ska sorgen, tårarna och ilskan ta slut? När ska hon/han försvinna från ens minnen? När ska allt bli som vanligt och blir det som vanligt? Slutar man någonsin tänka på hon/han?

Jag har inget svar på den frågan, för svaret ligger hos en själv. För hur mycket man än vill, så går inte kärleken, känslorna och minnena bort. Dom finns där, för alltid. Om det var ens första, ens längsta, ens bästa, ens kortaste, ens konstigaste, ens roligaste. Så var den just speciell, speciell på alla sätt och vis. Och ingen, kan ta din sorg, din rädsla, dina tårar, dina känslor, din kärlek och säga: - Du det går över. För bara du och ingen annan kan säga åt dig när du är redo att släppa taget.

Man ska aldrig lyssna på andra, man ska aldrig känna sig dum för att man ständigt har tankar, känslor, minnen kvar. För dessa kan vara så otroligt viktiga, fina speciella och avgörande för vem du är och vem du kommer bli. Prata, tänka, minns, skratta, gråta, vara rädd, bli arg. Alla dessa saker behövs för att du ska kunna avgöra när du vill och kan släppa taget om känslan om livet som det var förut.

Jag själv har släppt taget fort, på bara en sekund, jag har släppt mina känslor på en vecka, på en månad och när det är den där första – då tog de tid. Det tar fortfarande av min tid. Att förstå hur man kan ha levt ihop i massa år, varit bästa vänner och sedan bli helt främmade för varandra. Men så är livet, så är kärleken och känslorna. Du tappar fotfästet om dig själv, om vem du är, vad du är. Men när du återtar fotfästet och får ett stadigt grepp så är det många gånger det bästa som kan hända dig. För du har fått vuxit, blivit både starkare, visare. Du har kommit ett steg längre i processen till att bli just din egen individ.

En dag, kommer du tittat tillbaka och känna ett stort tack för att du fick uppleva alla dessa fina stunder som gjorde dig lycklig, varm och älskad. Och du kommer tittat tillbaka och inse att du är värd mer, att du är bättre, starkare och mognare. För att älska någon villkorslöst, att inte släppa taget bara för att de blev lite för mycket, eller kanske lite för jobbigt – gör dig till en beundransvärd person. För att älska någon tills den dagen känslan avtar – är otroligt vackert, starkt och unikt.

Idag har de inte hänt mycket i mitt liv. Tränat lite, fixa lite. Betalat lite räkningar. Slingta håret. Ja. Mer var de inte.  Imorgon blir de en cykel dag med lilla mamma. Får väl se fram emot de helt enkelt. Och Nip/Tuck. Missade de igår. Sen vill jag tillägga att jag ska nog sluta gå på krogen, sluta dricka. Är som inge kul längre. Blir till och skaffa sig en hobby, lite pix och en hund. Men någon gång beger jag mig ut i natten. Dock i nyktert tillstånd, för det mesta. Nu ska jag på affären. Måste inhandla mer blekmedel.

Solen skiner, det är super skönt ute och jag, jag ska jobba. Som vanligt. Hinner väl få några glimtar när jag ska hämta in disk utifrån serveringen. Vi är 3 som jobbar idag - det känns riktigt skönt. Då kanske vi hinner med att dricka vatten och tänka lite. Sen får jag se om ja o Tess kör en utgång eller om det blir lugn kväll med bad. Jobbar ju imorgon 10-14. Så inte direkt något att bli less över. Sen ska jag cykla hem i de fina vädret och njuta av en lång promenad. Gå till pappa och hänga med Oscar. Imorgon kommer ju hela stan hem från forum - så snart komer man få träffa tjejerna igen. Länge sen nu. Men vi har ju Sundsvall 09 - porrfilm och Max .. ha. Fina minnen.

När alla andra är ledig, då jobbar jag. Ett ganska vanligt fenomen. Sitter här med en cola zero, just tittat på Ebbe the movie. Politik. Tankar och en massa googlande om honom. Saker manhar missat helt enkelt. Why?. Idag slutade jag och chefen 18.40. Vi sålde glass till tusen. Imorgon blir det nog ännu mer. Känns skönt, för nu börjar dagarna gå snabbt. Imorgon kväll ska jag antagligen hänga med Tess eller färga håret. Får se vad som händer.

Annars så är nästan alla man känner uppe på forum. Till och med min egen pojkvän. Vad hände liksom? Bara jag och Tess kvar. Jobbet som sagt. Snark. Jag är nog inte den som skulle uppskatta forum dock, så lika bra att jobba. Men att R är där - det får mig att fundera på om de inte är jag av oss två som är toffeln?!. Jag menar - jag hade stannat hemma, lätt. I förr går låg jag och babblade på till 2. Fick reda på massa saker som jag inte trodde om honom - det var intressant. Jag älskar att får reda på saker om en person som man aldrig trodde. Allt man själv har "skapat"/tänkt försvinner eller förändras.

Jag börjar inse mer och mer att jag har träffat honom. Han med stort H. För jag är helt annorlunda i mitt tankesätt. Jag som aldrig velat ha de där svensson livet, aldrig velat leva med någon. Jo, jag har levt med 2 personer, men aldrig på det sättet.  (Min dröm var sen 2004 att skaffa en bostadsrätts-lägenhet och vovve och sen leva på nudlar och ha tonvis med kläder) .. Alltid trivts bäst själv, så har de varit länge. Men nu verkar allt falla på plats. Nu så kikar jag på Hemnet var och varanan dag, längtar tills vi skaffar något som blir vårat hem. Just nu har vi ju ett varsit. Sen så har jag börjat dagdrömma om barn?! - senast idag. Kikade på ett par ute på gå gatan med barnvagn och kände, så där vill jag ha de. Lilly - hjälp mig :). Vi får prata massa om de när vi ses... snart. Ja, vad ska jag säga. Är väl helt enkelt kär, lycklig, trygg. Tack, du är det bästa i mitt liv.

Och då rinner tårarna, minnen tar över och jag förvandlas till hjälplös. Fast att det var ett årsen. Så känns det så nära ibland Dagar som denna. Och ibland spelar livet spelet och då är det svårt att ha kontrollen. För om jag inte styr, hur ska jag då kunna leda mig bort?

Idag har jag hunnit med lite nu på morgon. Frukost som bestod av lite flingor med kanel, grönt the och sen ett ägg. Låter inte gott, var inte super gott. Men bra mat. Sen så har jag hunnit göra lite set mage, ben. SKa köra en omgång till med mage, ben och även armar. Sen blir de lite fix här hemma och sen hoppa på cykeln och cykla ner på jobbet, 7,3 km dit och sen 7,3 hem - blir ju en liten bit iaf.Jobbar fram till 19, så kommer väl hem vid 20 senast. Sedan ska jag bara ta en lång och skön dusch. Kanske en film med R sen och bara somna. Imorgon jobbar jag 11-18.30 och sen 18.30-22, på teatrn. Sen jobbar jag fredag 11-19.30 - lördag 08-18. Sen är det helg till på onsdag. Så skönt. Lite besviken på att jag har varit så seg i kroppen och inte hunnit/orkat tränat. Men har sånna problem med knät och sen varit snuvig och för lat helt enkelt. Ändringen börjar redan idag i och med cykel till jobbet och totalt 1,5 mil. Har även hunnit jobba extra en del denna månad så blev 30h extra utöver mina 75%.

Jag tycker fler borde se på sig själv en extra gång i spegeln. Se riktig noga på sig själv och inse sina egna brister. Jag har många brister, jag saknar empati, jag är egocentrisk, jag blir lätt arg m.m. Massor som sagt. Men man kan inte annat än att börja om och göra rätt. Jag har skrivit otaliga brev till en viss person. Arga, elaka, manande, snälla, vänliga, förstånde - ja alla typer av brev, ord. Men aldrig skickat dessa. Har väl insett att jag kan inte ändra honom, förändra, göra honom bättre, göra honom vettigare, smartar, att han ska ta avstånd, att han ska växa upp. Men han kanske granskar sig själv någon gång och göra om och gör rätt. I slut ändan är de inte jag som ska få honom att förstå för jag har inget med honom att göra längre. Utan de är han själv och vem vet, han kanske aldrig kommer göra de. Men det är något jag måtse acceptera.

Att rannsaka sig själv.
Lilly och jag pratade här om dagen. Hon sa till mig - Sophie jag har inte haft ett riktigt förhållande på 5 år. Kom och tänka på de idag. Det stämmer nog in på mig med. Visst jag flyttade till Luleå, för att bli sambo med någon jag hade levt med i 1 år. Men var vi verkligen ett par? Var vi verkligen förvarandra? Eller flydde vi ihop till något för att glömma att vi var vilsna? Vilsna själar som inte hade hittat hem hos oss själv. Jag tror på de sistnämnda. För jag har nog som Lilly bara varit i ett riktigt förhållande där de mesta var ömsesidigt från både parterna. Då höll de ett par år. För jag tror att man ofta flyr in i något, när man själv inte vet vem man är. För ibland vill man bara inte vara själv, men man vill inte ha någon för kärlekens skull. Utan för ens eget självömkande. För i slut ändan är vi alla egoister.


För ett årsen ungefär så flydde jag in i något med någon. Jag sårade honom, inte mig själv. För jag var inte redo att släppa taget om mig själv, jag var inte redo att släppa taget om en viss person. För han var kvar fast ändå inte. Tiden gick, vi hördes inte av. För att såra någon är minst lika jobbigt som för den som blir sårad många gånger. Jag träffade fina A som jag flydde med, han hade en tidsbestämd tid här hemma, så det var ypperligt att bara flyta med. Men kärleken blev till vänskap. En fin vänskap. En av dom bästa. Så ibland flyr man till något bra. Nu sitter jag här, många månader efter allt kaos. Flykten ifrån mig själv har stannat upp. Jag behöver inte fly längre för jag har de jag vill ha nu. De stavas t r y g g h e t. Jag är kär, jag mår bra, jag har finaste vännerna omkring mig, finaste personen vid min sida och allt känns så där tryggt som de ska göra. Men även nu frågar jag mig själv - Vem är jag ikväll?

Ledig till på onsdag. Så i dag städar jag (behövs här med Lilly). Sedan ska jag ut på en promenad. Försöka hinna med att slinga håret kanske? Ska även hinna med lite annat jox. Sedan får jag se vad som händer.
Helgen bestod av arbete, arbete och arbete. På söndag sov jag mest. Men Jag o R hann med att köpa nya duntäcken, kuddar och sängkläder (Jag köpte inte utan bestämde :).. ) Sedan så skulle vi kika på Yes Man, men somnade. Sen när jag vaknade hade han tvättat upp de nya sängkläderna, bäddat, börjat lagat mat och efterrätt. Han är helt klart en 10 poängare. Han är inte till låns. Så den lilla helg jag hade blev lugn och mysig.

Ibland så finns du kvar här hos mig. Alla minnen, skratt, tårar. Allt finns där. Det går som inte i väg. Men det börjar bli ganska avslaget nu. För vi existerar inte längre för varandra. Men en gång gjorde vi de, för exakt 1 årsen. Det var en av det bästa tiderna. Men jag växer och när jag gör de så växer du allt mer bort. Det känns bra. Men när vi lever i ett samhålle där allt syns - så är det svårt att släppa taget om dig. Tyvärr. För ändå sitter jag kvar här och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är, för du håller mig kvar i något jag lämnat, för längse sen. Det är lite så det känns vissa stunder.

Nu har vi sagt hej då till finaste personen i hela världen. Min finaste farfar. Jag trodde inte att jag skulle gråta men tårarna bara rann och rann, jag bröt ihop. De var skönt. Kyrkan är tung men fikat efteråt lättade på hela stämmningen.
Sen blev de massa fin minnen med familjen. Åkte hem till hans hem och mindes mer; kort, mys och bara få minnas den fina människa han var. Kärlek. Sedan fick vi 4 kusiner välja en katt som varför hade fått varje gång han sålde mest försäkringar. Så nu sitter min katt ovan för soffan. Så nu är farfar här alltid. Min farvar sa en sån bra sak - Är man död, så är man.
I övrigt så jag bara sovit idag. Tungt att släppa allt så där. Men nu mår jag bra.

Helt öm i kroppen. Huvudet surrar. Trött, gäspig - fumlig. Varm, ont, vaken. Så känner jag mig just nu i denna stund. Är även väldigt trött på att ständigt jobba, gör allt själv, slita med allt. Jobbet suger just nu, i min mening. I maj då kommer de lite fler anställda till oss, så då behöver jag inte göra allt själv. Ser fram emot den dagen. Verkligen. I dag gick jag till jobbet, 1h. Jag är allt duktig ibland. Ser även fram emot hösten då jag flyttar ut från min lgh. Slutar på jobbet (självmant) sista september. Sen blir de 2 månaders ledighet och sedan ska jag studera igen, först en kurs och sedan köra på som vanligt. Behöver förmodligen inte ta lån heller utan bara studiestödet. Känns bra. Ju nu far en massa tankar igen mig och mitt huvud. Mycket som händer. På fredag är de Begravning för lilla Farfar. Känns tungt. Pappa mår så dåligt att jag inte orkar prata/ses. Blir bara för mycket. På lördag blir de mitt sista dubbel pass på 19h på ett bra tag. Skönt. Nu ska jag fixa och sen sova. Imorgon blir de morgon jogg, dusch och jobbet. Sen vila vila vila.

Stockholm var underbart på alla sätt. Sol, värma, folk. Mys, kärlek och lycka. Jag var riktigt duktig med pengarna också, så inget shoppande direkt Blev dock en fin sak... Så nu har jag mig en ny fin Marc Jacobs väska här hemma. Tan färgade, stor och i skin. Fattas bara biljetter till Lilly. Snart vännen, snart blir de te, dela säng och bara umgås. Jag finns här, alltid.

På väg på jobbet. Sen hem och packa. Snart 4 dagar i sthlm. Hoppas på sol. Saknar min fina Lilly. All kärlek till dig.

Hunnit med en god frukost, lång power walk i solen. Städat, bokat tvättid. Rensat upp här hemma. Fått min nya telefon, eller ska hämta den sen idag. Har stegräknare i love. För ska ju börja gå från Torvalla centrum in till stan varje dag, förrut har jag gått till kvantum och sedan tagit bussen. Men för att få mer motion och spara pengar så ska jag gå hela vägen. Sen får jag förhoppningsvis skjuts av R hem så då kommer jag undan billigt. Gött. Snart är de Fredag. Längtar.
Nu ska jag fixa lunch, tvätta. Sedan blir de till att fixa med alla kläder. Hm.. kanske en solning, ska ske innan sthlm iaf. Vi får se hur de blir. Nu lunch.

Tänk vad år gör skillnad. Tjejer sluta sura, var tuff och skit i allt. Det ni gör är upp till er själv, stå för de och låt andra snacka, dissa, sipra. För i slutändan så är det så vi tjejer funkar många gånger - tyvärr. Inget som man ska haka upp sig på. Jag brukar alltid rycka på axlarna och tänka - jag lever precis hur jag vill,  ingen och då menar jag ingen kan dömma mig och mina val. Men man kan ha åsikter, tankar och funderingar. Man kan tycka si och så om personen. Men de är fortfarande du själv som väljer om du ska ta åt dig. Jag valde för länge sen att rycka på axlarna och leva livet. Det är otroligt avslappnande. Livet är till för att levas, göra dumma saker och ta lärdom av dessa. Så gå ut för hårt så landar du inte för mjukt. Då är det så mycket enklare att ta sig upp och inte göra de igen.

Lilly både du och jag levde för två personer så innerligt, så starkt. Dom lämnade oss - men nu så inser vi båda att vilken otrolig tjänst dom gjorde oss. Tänk vart vi skulle vara idag om vi hade varit kvar. Vi hade inte utvecklats, inte blivit de vuxna, starka individer som vi är idag. Du och jag har så mycket gemensamt i våra känsloliv. Vi har hjälpt varandra när den andra inte orkat. Jag är så tacksam att du tog mig ur allt dravel, alla tårar och patetiska försök att vara kvar. Jag blev en ny människa, en med en framtidsutsikt, en med en glädje. Tack. Vad vore livet utan en vän.
Tänker på dig min vän och den resan du har gjort. Du är så stark, så positiv. Du är förträffligt bra. Glöm adrig de. Du och jag är sammansvetsad. Vi hör ihop. Du är min ledstjärna. Tack.

Har arbetat och haft tid för annat nu i ett par dagar. Mår förträffligt bra just nu. På fredag åker jag till Stockholm med R. Vi blir där till måndag. Längtar verkligen. Som tur är, så är allt nästan öppet i Stockholm.  Sen fick jag tillbaka massor på skatten - lycka. Hade haft 6 arbeten förra året samt studier - fixa de om ni kan. Ambitiös är mitt mellan namn. I lördags gjorde jag 19h. Vart ansvarig på FH för klassfesten. Vart så irriterad på klubben som skulle ha hand om garderoben. Vägrade lyfta ett finger, bara snackade och trodde att man var störst bäst och vackrast som vanligt. Alla vi andra skrattade. Men ser verkligen vilka som inte har vuxit upp ännu - plastbubblan är alltid närvarande. Sorligt. Aja, livet går på.
Annars så har två av mina vänner fått barn - två små tjejer. Underbart fina. Carro ska ha smått om cirka 80 dagar. Hm undra vem som är på tur här näst. . .? Har glömt att kika på lgh nu ett tag, måste åter införa de. Ska säga upp lgh denna månad tror jag. Känns så bra allt, så vill inte förhindra något, vill bara förbättra.
Therese är så förbannat rolig - hon blir glad när folk gör slut. Illa? Inte. Nadja o jag hade sms skaveller kl 1 på natten i fredags. Saknar tjejerna. Blir film mys inom en snar framtid sedan partaj. Snart börjar jag även jobba 100% på jobbet. Blir så när solen kommer fram. Men blir ändå ledig 2-3 dagar/veckan. Skönt. Fick även ett erbjudande i höst att bli förste servitris/rest ansvarig på ett stort stäle i stan. Hur bra är inte de? Ser framemot grill kvällar med sol och vin.