J
Ibland så finns du kvar här hos mig. Alla minnen, skratt, tårar. Allt finns där. Det går som inte i väg. Men det börjar bli ganska avslaget nu. För vi existerar inte längre för varandra. Men en gång gjorde vi de, för exakt 1 årsen. Det var en av det bästa tiderna. Men jag växer och när jag gör de så växer du allt mer bort. Det känns bra. Men när vi lever i ett samhålle där allt syns - så är det svårt att släppa taget om dig. Tyvärr. För ändå sitter jag kvar här och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är, för du håller mig kvar i något jag lämnat, för längse sen. Det är lite så det känns vissa stunder.
Kommentarer
Trackback
