A French love

Läser lite varstans om hur människor, har sorg i sitt hjärta. Känner sig övergiven, ensam. Inte sig själv längre. För hur kan man vara sig själv, när man har levt med någon, förändrats, förbättrats? Då är det svårt att ta in att man är ensam och inte tillsammans längre. Då är det svårt att tycka om sig själv. Alla har nog känt den där känslan av övergivenhet. Alla har känt och tänkt – när ska sorgen, tårarna och ilskan ta slut? När ska hon/han försvinna från ens minnen? När ska allt bli som vanligt och blir det som vanligt? Slutar man någonsin tänka på hon/han?

Jag har inget svar på den frågan, för svaret ligger hos en själv. För hur mycket man än vill, så går inte kärleken, känslorna och minnena bort. Dom finns där, för alltid. Om det var ens första, ens längsta, ens bästa, ens kortaste, ens konstigaste, ens roligaste. Så var den just speciell, speciell på alla sätt och vis. Och ingen, kan ta din sorg, din rädsla, dina tårar, dina känslor, din kärlek och säga: - Du det går över. För bara du och ingen annan kan säga åt dig när du är redo att släppa taget.

Man ska aldrig lyssna på andra, man ska aldrig känna sig dum för att man ständigt har tankar, känslor, minnen kvar. För dessa kan vara så otroligt viktiga, fina speciella och avgörande för vem du är och vem du kommer bli. Prata, tänka, minns, skratta, gråta, vara rädd, bli arg. Alla dessa saker behövs för att du ska kunna avgöra när du vill och kan släppa taget om känslan om livet som det var förut.

Jag själv har släppt taget fort, på bara en sekund, jag har släppt mina känslor på en vecka, på en månad och när det är den där första – då tog de tid. Det tar fortfarande av min tid. Att förstå hur man kan ha levt ihop i massa år, varit bästa vänner och sedan bli helt främmade för varandra. Men så är livet, så är kärleken och känslorna. Du tappar fotfästet om dig själv, om vem du är, vad du är. Men när du återtar fotfästet och får ett stadigt grepp så är det många gånger det bästa som kan hända dig. För du har fått vuxit, blivit både starkare, visare. Du har kommit ett steg längre i processen till att bli just din egen individ.

En dag, kommer du tittat tillbaka och känna ett stort tack för att du fick uppleva alla dessa fina stunder som gjorde dig lycklig, varm och älskad. Och du kommer tittat tillbaka och inse att du är värd mer, att du är bättre, starkare och mognare. För att älska någon villkorslöst, att inte släppa taget bara för att de blev lite för mycket, eller kanske lite för jobbigt – gör dig till en beundransvärd person. För att älska någon tills den dagen känslan avtar – är otroligt vackert, starkt och unikt.