Vem är jag ikväll?
Att rannsaka sig själv.
Lilly och jag pratade här om dagen. Hon sa till mig - Sophie jag har inte haft ett riktigt förhållande på 5 år. Kom och tänka på de idag. Det stämmer nog in på mig med. Visst jag flyttade till Luleå, för att bli sambo med någon jag hade levt med i 1 år. Men var vi verkligen ett par? Var vi verkligen förvarandra? Eller flydde vi ihop till något för att glömma att vi var vilsna? Vilsna själar som inte hade hittat hem hos oss själv. Jag tror på de sistnämnda. För jag har nog som Lilly bara varit i ett riktigt förhållande där de mesta var ömsesidigt från både parterna. Då höll de ett par år. För jag tror att man ofta flyr in i något, när man själv inte vet vem man är. För ibland vill man bara inte vara själv, men man vill inte ha någon för kärlekens skull. Utan för ens eget självömkande. För i slut ändan är vi alla egoister.
För ett årsen ungefär så flydde jag in i något med någon. Jag sårade honom, inte mig själv. För jag var inte redo att släppa taget om mig själv, jag var inte redo att släppa taget om en viss person. För han var kvar fast ändå inte. Tiden gick, vi hördes inte av. För att såra någon är minst lika jobbigt som för den som blir sårad många gånger. Jag träffade fina A som jag flydde med, han hade en tidsbestämd tid här hemma, så det var ypperligt att bara flyta med. Men kärleken blev till vänskap. En fin vänskap. En av dom bästa. Så ibland flyr man till något bra. Nu sitter jag här, många månader efter allt kaos. Flykten ifrån mig själv har stannat upp. Jag behöver inte fly längre för jag har de jag vill ha nu. De stavas t r y g g h e t. Jag är kär, jag mår bra, jag har finaste vännerna omkring mig, finaste personen vid min sida och allt känns så där tryggt som de ska göra. Men även nu frågar jag mig själv - Vem är jag ikväll?
Lilly och jag pratade här om dagen. Hon sa till mig - Sophie jag har inte haft ett riktigt förhållande på 5 år. Kom och tänka på de idag. Det stämmer nog in på mig med. Visst jag flyttade till Luleå, för att bli sambo med någon jag hade levt med i 1 år. Men var vi verkligen ett par? Var vi verkligen förvarandra? Eller flydde vi ihop till något för att glömma att vi var vilsna? Vilsna själar som inte hade hittat hem hos oss själv. Jag tror på de sistnämnda. För jag har nog som Lilly bara varit i ett riktigt förhållande där de mesta var ömsesidigt från både parterna. Då höll de ett par år. För jag tror att man ofta flyr in i något, när man själv inte vet vem man är. För ibland vill man bara inte vara själv, men man vill inte ha någon för kärlekens skull. Utan för ens eget självömkande. För i slut ändan är vi alla egoister.
"Där går någon för att bara vara utan att förklara varför kärleken tar skada
när man älskar med varann på ett sätt som bara någon kan" Melissa Horn
när man älskar med varann på ett sätt som bara någon kan" Melissa Horn
För ett årsen ungefär så flydde jag in i något med någon. Jag sårade honom, inte mig själv. För jag var inte redo att släppa taget om mig själv, jag var inte redo att släppa taget om en viss person. För han var kvar fast ändå inte. Tiden gick, vi hördes inte av. För att såra någon är minst lika jobbigt som för den som blir sårad många gånger. Jag träffade fina A som jag flydde med, han hade en tidsbestämd tid här hemma, så det var ypperligt att bara flyta med. Men kärleken blev till vänskap. En fin vänskap. En av dom bästa. Så ibland flyr man till något bra. Nu sitter jag här, många månader efter allt kaos. Flykten ifrån mig själv har stannat upp. Jag behöver inte fly längre för jag har de jag vill ha nu. De stavas t r y g g h e t. Jag är kär, jag mår bra, jag har finaste vännerna omkring mig, finaste personen vid min sida och allt känns så där tryggt som de ska göra. Men även nu frågar jag mig själv - Vem är jag ikväll?
Kommentarer
Trackback
