A French love

Nu sitter jag här i Härnösand och är på väg hem, hem till Östersund och trygga händer. Arbetet får göra mig sysselsatt och göra mig tanklös. Jag kunde somna igår - av utmattning. Jag vet hur det här kommer sluta. Min kropp förgör sig själv genom min förlust. Jag försöker vara stark och det går bra. Men de är svårt när man vet vad man förlorade. Jag gick igenom allt igår och ja, jag kan ännu mindre förstå ditt beslut. Men jag raderar dig sakta men säkert och snart är du inget mer än en tom bild. Snart existerar du inte, snart finns du inte. Jag längtar. För då kan jag få glömma att du gjorde detta mot mig, då kan jag glömma att du inte kunde stå för dina känslor, handlingar och ORD. En människa gör inte så mot en annan. En vuxen mann gör inte så här mot en person. Jag trodde att du var de - vuxen allstå - mogen. Men är det verkligen så? Jag ville ge dig mig och du ville ge mig dig - men någonstans så blev det så fel. De är det som gör livet så svårt - men nyttigt. Det jag tar med mig av det här är att jag aldrig kommer släppa någon så när in på mig igen. Jag hoppas du vet vad du ska ta med dig - så du inte gör så här igen mot någon annan. Jag var ju faktist din.