Ständig förändring
Känslan av att saker, tankar, känslor, ting - försvagas. Är inte långt borta i mitt liv. Ständigt nära, men ändå långt bort. Ibland vill jag ta semester från livet. En lång semester. Men just nu bara en god natts lång sömn.
Just nu mår många i min närhet bra - det känns förträffligt bra. Det ska alltid vara så, men få förunnat. Så är det så kallade livet. Väldigt ofta - inte som man har tänkt de- Men få tal gånger för underbart för att vara sant. De är dessa stunder vi alla längtar och söker efter, de är på något sätt så vi överlever vardagen. För vad vore livet utan hoppet?
Tankar kring min förändring; Jag blir lite små rädd över hur jag har förändrats från mini-eremit - till en social person - på en relativt kort tid. Det känns väldigt bra - men samtidigt väldigt ovant. Förändringen tog fart den dagen jag flyttade till Härnösand med mina två systrar. Jag blev helt enkelt en mer mottaglig person för människor i min närhet dygnet runt. Jag har aldrig trivts i andras sällskaps särskilt bra, en person och ingen mer. Men vi bodde 4st i en mysig 3:a och de gjorde mig mer männsklig. Jag lärde mig mycket tack vare dessa två underbara vänner. Nu går de inte en dag utan att jag saknar familjelivet med middag på bordet, mys, samtal, skratt, gråt, bråk och glädje. Just nu är vi väldigt splitrade - Lilly är kvar i Härnösand med Elliot, Carro bor i Oxelesund med finaste bebis i magen och jag är i Östersund. Långt borta helt enkelt. Men vi har alltid varandra oavsett hur långt bort vi är. Våra band till varandra känns starka och de kommer bli mer tåliga för slitage för var dag som går. Så jag känner bara en stor glädje över att jag har två så fina systrar i mitt liv. Tack.
Just nu mår många i min närhet bra - det känns förträffligt bra. Det ska alltid vara så, men få förunnat. Så är det så kallade livet. Väldigt ofta - inte som man har tänkt de- Men få tal gånger för underbart för att vara sant. De är dessa stunder vi alla längtar och söker efter, de är på något sätt så vi överlever vardagen. För vad vore livet utan hoppet?
Tankar kring min förändring; Jag blir lite små rädd över hur jag har förändrats från mini-eremit - till en social person - på en relativt kort tid. Det känns väldigt bra - men samtidigt väldigt ovant. Förändringen tog fart den dagen jag flyttade till Härnösand med mina två systrar. Jag blev helt enkelt en mer mottaglig person för människor i min närhet dygnet runt. Jag har aldrig trivts i andras sällskaps särskilt bra, en person och ingen mer. Men vi bodde 4st i en mysig 3:a och de gjorde mig mer männsklig. Jag lärde mig mycket tack vare dessa två underbara vänner. Nu går de inte en dag utan att jag saknar familjelivet med middag på bordet, mys, samtal, skratt, gråt, bråk och glädje. Just nu är vi väldigt splitrade - Lilly är kvar i Härnösand med Elliot, Carro bor i Oxelesund med finaste bebis i magen och jag är i Östersund. Långt borta helt enkelt. Men vi har alltid varandra oavsett hur långt bort vi är. Våra band till varandra känns starka och de kommer bli mer tåliga för slitage för var dag som går. Så jag känner bara en stor glädje över att jag har två så fina systrar i mitt liv. Tack.
Kommentarer
Postat av: Lilly
Åh gumman, vad fint. Du är fin. Du saknas. Massor. Prat om livets iver om fester om killar om tjejer om sex och samlevnad ;) om allt jävla tok vi gjort tillsammans. Underbara du. Du är välkommen hit igen. KRAM, och kärlek.
Postat av: Carro
Fint gumman min, du saknas så himla mycket, som Lilly säger alla samtal om vad vi har gjort och allt galet. Vi måste bara ses snart!! Massa kärlek till dig du fina!
Trackback
