Ibland går det lite för fort.

Ibland blir man hjälplös, för man är rädd att en vän ska fara illa. Ibland blir jag ledsen för att människor faller för frestelser, frestelser som inte är bra. Ibland så kan jag tyvärr inte göra mer än acceptera, men jag kan bli ledsen, sårad och förrvirrad. Jag kommer alltid vara dig nära, stötta, finnas - men ibland så förstår jag ingenting.
Ibland känner jag mig hopplöst liten och hjälplös och oftast så skulle jag ville ruska om dig, säga stanna upp, stanna och var. För livet går inte inte i 180km/h, du hinner med allt. Men kanske inte just nu. Du är min äldsta vän, den som betyder mest. Men jag blir så orolig. För jag vill att du ska få leva i harmoni, leva ett lugnt och behagligt liv. Lämna mig aldrig, försvinn aldrig. Du är en så underbart kreativ kraft i mitt liv, någon jag alltid kan dela mina tankar, känslor och funderingar. Jag älskar dig finaste vän. Du är otroligt värdefull för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0