A French love

Ibland är inte allt så rättvist. Men som du sa - vi får ha kul så länge de vara. Du åker om några månader. Då är allt över och vi går skilda vägar. Bye bye liksom. Men lycka är fint och inte för evigt.
Sitter på mitt vardagsrum golv, lyssnar på Melissa. Säger som Lilly - Melissa sätter ord på mina känslor - när jag själv inte förmår (sen en tid tillbaka har jag känt mig trött) (allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort). Varför blir man alltid så liten när man är med honom? Honom med stort H??? Det blir nog ingen episk kärleks historia, här inte. Men en kort och intensiv. Som en bra novell - eller smaskig. Tänkte på honom igår, han som jag kallar R. Vi flickor är tokigt dumma. Insikt. Ibland förstår jag varför vi sitter där med tårar i halsen och olycka vid 40. Bara för att vi behöver lite vildsinthet.
Nu har jag fått sockerdricka i benen... Mitt hår är långt och vågigt och jag känner mig som en liten hippie. Medans han ser ut som - a million bucks! Han är så charmant, elegent, en riktig karl. Så skulle han själv ha utryckt de.