A French love

Läste nyss något, något som fick mig att inse att mina känslor oftast är rätt. Jag vet mer om er än vad ni tror, jag ser tecknen fort och vet när jag ska sluta. Det tråkiga är att de flest av oss inte gör de och det är då den pinsamma, jobbiga situationen uppstår. Det är då oftast hjärtat går i tu. Tårar rullar. Jag tycker synd om dig och blir arg på mig själv att jag inte vågade berätta för dig min vän att han inte var den rätta - att han inte var intresserad. Jag ska börja det och jag vil och hoppas att ni accepterar min ärlighet för jag vill bara ert bästa - jag vill inte se fler tårar rinna från era kinder.

Om man ger något sitt hjärtat - vet du vad man gör då? Man behandlar det väl!