Insikt
Varför kan inte vi tjejer vara nöjda med oss själv, varför måste vi ha någon vid vår sida för att känna oss hel? Varför måste någon annan rättfärdiga oss. Jag trivs med att vara själv. Men när jag säger det så känns det som att jag måste hävda mig - för en tjej kan inte känna så. Hon måste ha någon, hon kan inte vilja vara själv.
Jag har valt att vara själv för många anledningars skull. Först å främst för att jag kom ur ett sådant destruktivt förhållande, men sedan även för att jag inte vill helt enkelt. Det är inte jag som ska jaga - utan jag ska bli jagad. Jag trivs med mig själv just nu, jag får det jag vill ha och jag går inte att vinnas. Som jag skrev tidigare om det här med att vara någon annans livboj/hållplats. Jag tänker aldrig utsätta mig för det - jag är bättre än så. Jag är ingen sak. Men självklart vill jag med känna det där, det där pirret som vi alla vill ha. Men man kan inte få allt när som och bara för att man inte får det, behöver man inte vara desperat. När jag ser hur vi tjejer håller på, hur jag själv kan hålla på - så blir jag se besviken. Varför lär vi oss aldrig att älska oss själva? Att vi kommer till insikt. Självklart är jag som alla andra, blir förtjust i någon. Någon som inte känner det för mig. Men då försöker jag lämna det där, jag går inte längre. Onödigt att skapa sin egen smärta.
Kärlek är det vackraste som finns, men även något ut av det besvärligaste man kommer i kontakt med. Jag hade en diskussion med en från den motsatta sidan. Vi pratade om hur det är att vara kille och att man oftast inte känner den där hopplösheten, förälskelsen där man blir smått manisk. Jag vet inte varför den inte finns hos killar. Men det är bara som tjej att acceptera, eller? Den frågan kan jag inte ge något svar på. Jag vet att även om jag inte vill utsätta mig själv för smärtor, så kommer jag komma i kontakt med det, fler än en gång i mitt liv. Men jag förhindrar det genom att tänka på mig själv, att tänka att jag är bra som jag är. Jag behöver ingen man för att rättfärdiga mig. Ingen man för att bevisa att jag är vacker, intelligent och värd att älskas. Jag ska veta det, för jag är bra som jag är. Oavsett om jag är ett jag eller om jag är ett vi.
Jag har valt att vara själv för många anledningars skull. Först å främst för att jag kom ur ett sådant destruktivt förhållande, men sedan även för att jag inte vill helt enkelt. Det är inte jag som ska jaga - utan jag ska bli jagad. Jag trivs med mig själv just nu, jag får det jag vill ha och jag går inte att vinnas. Som jag skrev tidigare om det här med att vara någon annans livboj/hållplats. Jag tänker aldrig utsätta mig för det - jag är bättre än så. Jag är ingen sak. Men självklart vill jag med känna det där, det där pirret som vi alla vill ha. Men man kan inte få allt när som och bara för att man inte får det, behöver man inte vara desperat. När jag ser hur vi tjejer håller på, hur jag själv kan hålla på - så blir jag se besviken. Varför lär vi oss aldrig att älska oss själva? Att vi kommer till insikt. Självklart är jag som alla andra, blir förtjust i någon. Någon som inte känner det för mig. Men då försöker jag lämna det där, jag går inte längre. Onödigt att skapa sin egen smärta.
Kärlek är det vackraste som finns, men även något ut av det besvärligaste man kommer i kontakt med. Jag hade en diskussion med en från den motsatta sidan. Vi pratade om hur det är att vara kille och att man oftast inte känner den där hopplösheten, förälskelsen där man blir smått manisk. Jag vet inte varför den inte finns hos killar. Men det är bara som tjej att acceptera, eller? Den frågan kan jag inte ge något svar på. Jag vet att även om jag inte vill utsätta mig själv för smärtor, så kommer jag komma i kontakt med det, fler än en gång i mitt liv. Men jag förhindrar det genom att tänka på mig själv, att tänka att jag är bra som jag är. Jag behöver ingen man för att rättfärdiga mig. Ingen man för att bevisa att jag är vacker, intelligent och värd att älskas. Jag ska veta det, för jag är bra som jag är. Oavsett om jag är ett jag eller om jag är ett vi.
Kommentarer
Postat av: Lilly
Underbart inlägg, med fina starka ord.
Jag ska försöka debbatera det i min blogg om det är okej? :D *ytmaning* TROR PÅ DIG!
Trackback