A French love

Varför jaga efter någon som inte vill ha dig? Varför gör vi tjejer det, varför spilla tid på någon som bara har dig som ett substitut när han inte hittar någon annan. Jag har som många andra flickor, tjejer och kvinnor gått i den fällan mer än en gång i mitt liv. Att sitta där hemma hjälplös, förälskad och smått manisk. Det enda man har i tankarna är honom, ska jag höra av mig - kommer han höra av sig, får jag svar eller inte. Man blir snabbt förvandlad från stark till svag. När man sedan börjar skriva frenetiskt till honom, sms:ar eller ringer - ja, då är det kört, på alla punkter. Han tappar helt lusten och de lilla intresse han hade och då står man där - sårad och hjälplös. Han kontrar med repliken - du är för på, tjejen. Vadå för på? Det var väl han som gav dig fler inviter, mer uppmaningar ? Killar/Män har tendenser att spela på oss tjejers/kvinnors sårbarhet. Våra prinssesdrömmar. Ni vet tylldrömmen på midsommar. I själva verket så är det han som har uppmanat till dessa tendenser - som kille/ man bör man inte spela ett spel - tjejer klarar inte av det spelet - oftast. Vi tjejer/kvinnor måste lära oss att se tecknen, inse att han vill inte ha dig om han inte hör av sig, ger dig det du behöver. Om en Kille/man vill ha dig - då visar han det - inte i ord utan i handling. Förstår inte varför inte killar/män, kan vara rakryggad och säga - Hey tjejen det här funkade inte - men det var kul att ses. Istället ska dom ha en som någon jävla livboj, utifall att dom inte har fått sig något på ett tag eller behöver lite själsligtröst . Är inte det Sorgligt, så säg. Vill vi utsätta oss själv för detta, om och om igen?
Jag bestämde mig för ett bra tag sen att jag INTE ska hamna där igen: Jag är ingen sak, inget objekt - jag är en människa. Bör respekteras där efter. Jag vet att det förmodligen aldrig kommer ske en förändring, vi kommer alltid jaga, jaga efter den där. Han som man drömmer om i sin tylldröm. Vi kommer fortfarande aldrig fånga vinsten, möjligtvis i tylldrömmen. Men jag kan inte lova det.
Men jag hoppas att någon tar hänsyn och behandlar oss med den respekten vi är värd. För i slut ändan är vi människor, precis som ni.

Jag skrev det hör får några veckor sen - kändes att jag behövde lägga in de igen..