Saken är.

Längtar ditt. Till mitt.
Blommorna i massor, spegeln med guldkant, min soffa, min säng. Mina burkar i glas, mitt porslin. Mitt liv. Hoppas det är helt. Annars blir jag besviken. Då kommer åtgärder. För nu står jag på mig, varje pinal, varje liten sak. För det är mitt och jag skulle behandla någon annans som om det vore mitt om än mer försiktig. För det är någon annans liv man har. Inte ens eget. Jag längtar så till de, för sen är det över. Sen är jag hemma. Slipper leva i en kappsäck. Slipper allt, allt tänk och alla oro. Sen är jag hel. Ska bli så otroligt givande. (nu blir det förmodligen arga miner).
Annars så i natt insåg jag att jag är hel utan allt de andra - att jag ska ta steget ifrån. För jag är mer värd än så, mer värd än vad jag har blivit behandlad under dessa år. För ingen gör så mot någon annan. Jag insåg att jag inte behöver, att jag har gått vidare helt nu. Nu är jag stark, vuxen och en gnutta förnuftig. Jag behöver inte de andra runt omkring mig.
Tack för insikten igår.

Annars är allt bra. Vart på spa idag och njutit med Therese. Nu på väg till arbetet. Jag jobbar för mycket just nu - men jag kommer gilla posten om nån vecka. Sen så har jag betalat av 4 hyror innan, så "gratis" boende tills december. 16.000 gick kalaset dock på. Men är inte biter för de. Nu har jag kikat på 42´tums, blir en vit. Som sagt, bra att arbeta och vara pappas ögonsten. *irroni*. Sen blir det sol och bad i 2 veckor i september.  Allt rullar på och de känns fantastiskt. Saknar dock vännerna ifrån Båstad. Ni är fantastiska! Ska lägga upp kort till helgen. Nu måste jag gå.



Kommentarer
Postat av: Anonym

Att komma till insikt är förmodligen bland det bästa man kan göra, synd bara att det så fort kan komma annat ivägen. Du berikar...

2008-07-18 @ 17:05:22
Postat av: Anonym

Det är alltid en härlig känsla då man får ha sitt eget för sig själv. Och få tillbaka kontrollen över sitt eget...



2008-07-19 @ 11:14:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0