A French love

När började Östersundare festa som Stockholmare, när blev Östersunds fest/ute scen fullt av musik som enbart skulle spela i Stockholms subtila klubbar på Söder? Jag stod där igår, mitt i havet av människor, ljus och elektronisk musik. Människorna var som besatt, klädda till tänderna i modets allra modernaste kläder. Det var som att vara i en annan värld. Jag vart tvungen att sätta mig ner och känna den svalkande vinden från Storsjön - för att kunna känna att jag är hemma. Värmen är svår att ta på. Kylan verkar har försvunnit. Jag gick hemåt och insåg att årets Festival kommer bli den bästa, människorna är redo, vädret är  redo och Kleerup är redo. Ni hör. Kleerup. Stockholm. Förfesten börjar kl 20.00. Det existerar en förfest till en festival? Det är bara att inse, Östersund är inte Östersund dessa 10 dagar - utan mer en metropol. Där människor klär sig, dricker och dansar som om det aldrig kommer en morgon dag.
För festar gör dom från fredag till söndag veckan efter. Varje dag är människor ute i etern, varje kväll befolkas hamnen av flera tusen människor, om de inte dricker, dansar, äter så tittar de, tittar på människor och vad allt Östersund har att ge dessa dagar. Något vackrare är svårt att uppleva när Storsjön ligger spegelblank, fjälltopparna syns i bakgrunden och hård elektronisk dansmusik strömar ur högtalarna. Det är vackert men samtidigt surrealistiskt. Snart åker conversen på och högklackarna bort  - för imorgon börjar den. Då blir det fest i stan - på riktigt.  Det är så det går till och man måste uppleva Yran minst en gång i livet för att förstå tjusningen, för att förstå varför vi Jämtar vet hur man festar, festar som att det inte finns någon morgon dag.