A French love

Kylan här uppe biter i mer än mina kinder. Mörkret är krävande och känslan försvinner fort. Man blir lätt hjälplös här i mörkret. Lätt att hamna bakom höljet. Jag har inte glömt hur det är, jag hittar inte bara dit just nu.
Ska försöka bege mig ner på stan och inhandla en del förnödenheter, låter som jag är ett djur som är på väg in i ide. Men känslan är så i kylan, man vill bara försvinna in i värmen, tills ljuset lagt sig.
Jag var i ljuset och jag trivdes. Återkommer inomkort dit, möjligtvis redan på måndag. Jag trivs där.