A French love

Det finns en känsla som är större än alla andra känslor. Jag pratar om kärlek.
Kärleken kommer i olika förpakningar, till familj, vänner och den där speciella. Jag har upplevt en del och upplever ständig kärlek till min familj och vänner. Visst kan kärleken göra ont och det gör den tyvär fler gånger än när den gör gott. Men det är något man kan ta, man ska inte rygga tillbaka - satsa fullt ut. Som en vis man sa, eller hur Lilly  ;) - Ingen kommer ihåg en fegis! Och det gör man inte! Fast nu är jag inte i den delen där jag söker, utan stänger.

Det finns 3 killar som gör mig alldeles varm i själen, äkta och ren kärlek. Mina två systerbarn Dexter och Douglas - underbara. Tyvär träffar jag dom alldeles för sällan, hinner inte se dom växa upp och får se hur det skapar sig sin egen identitet. Men syster berättar om deras upptåg och jag försöker träffa dom så ofta jag kan, ska försöka hinna med mer nu denna vår och sommar.

Sen har vi min största lycka - Elliot.
Finns inget barn som är som han - så otroligt lugn, harmonisk och klok. Är så otroligt lottad lver att jag har fått vara med under dag 1. Kommer ihåg när jag kände han sparka i Lillys mage och jag minns så väl hur gott han luktade och hur liten han var. Lilly insisterade över att jag skulle hålla han - jag vågade inte - tänk om han skulle gå sönder. Eller den dagen mamma var lite klantig och behövde åka på akuten, då satt jag med honom i mitt knä i en stekhet bil eller dom gångerna jag hade honom när mamma var hos doktorn. Jag har fått tillfälle att bo ihop med honom, så mysig. Kommer alltid och ska mysa på morgonen och frågar efter fifi (mig)
Är så otroligt lyckligt lottad över att jag får vara med i Elliots liv. Alla som har chansen att vara där för någon annan - ta den! - U N D E R B A R T -

Klockan började närma sig avstigning, knappt några folk kvar. Kan bero på att det är ganska påfrestande att sitta i 7 timmar. Jag var ganska trött vid den här tidpunkten. Ingen film visades pga. trasig dvd. Tur att man kom förberedd med macbooken och ipoden, då klarar jag mig - alltid. Lyssnat oändligt många gånger på Coldplays - Fix You, under resans gång. Underbar text. Min resa var ganska behaglig men samtidigt tung. Många tankar om livet uppe i Luleå, blir inte länge till. Jag pratade med Daniel under resans gång, han får mig jämt på andra tankar. Tankar som gör att det går lätt. Jag lovar att jag ska skriva en sån där lapp.

Det kändes ganska tungt att lämna Härnösand och familjen - vilka dagar vi har haft. Men det kommer fler - längtar till vår Stockholms tripp - kommer bli farligt - men ack så härligt. Lilly och Carro har åkt hem till Östersund - önskar även att jag kunde infinna mig där nu. Men har saker att ta tag i här innan jag kan åka. Ibland är det surt att vara stor. Härnösand är en otroligt lugn stad - så även Sundsvall. Fattar inte vart folk håller hus på kvällarna? För någon månad sen, hade jag små tankar över en flytt till Sundsvall - eftersom jag har en förkärlek för stenhus, men nu efter mina erfarenheter - never. Sen undrar jag över varför hotell envisas med vita sängkläder.

Veckorna hemma i Östersund var något ut av det bästa - så mer om det sen. Men kan bara säga så att -
Sov aldrig på ett Vm-kansli - eller hur Linn? ha ha.

Kylan här uppe biter i mer än mina kinder. Mörkret är krävande och känslan försvinner fort. Man blir lätt hjälplös här i mörkret. Lätt att hamna bakom höljet. Jag har inte glömt hur det är, jag hittar inte bara dit just nu.
Ska försöka bege mig ner på stan och inhandla en del förnödenheter, låter som jag är ett djur som är på väg in i ide. Men känslan är så i kylan, man vill bara försvinna in i värmen, tills ljuset lagt sig.
Jag var i ljuset och jag trivdes. Återkommer inomkort dit, möjligtvis redan på måndag. Jag trivs där.