A French love

Det känns som att det snart är jul - ja faktist. Det är hur mycket snö som hellst här hemma och de kommer bara mer och mer. Var ju vår nyss, solen sken och man kunde ha kjol och tunna strumpisar. Nu kan man knappast ha det utan att få urinvägsinfektion och det vill vi inte ha. Var nere på stan en sväng och köpte mig ett par nya jeans och en flaska. Det var min skörd idag. Träffade på bror så jag snappade upp lit enyheter om Oscar min lille älskling. Sedan fick jag skjuts hem.
Väl hemma skulle jag äta men brända maten svårt i ugnen för jag var nere i förrådet och letade efter min väska. Bra jobbat Sophie.. Så nu har jag packat klart de mesta. Orkar inte stressa imorgon bitti innan jobbet. Jag är super smart som tackar ja att jobba en lunch för 200 personer 4 timmar innan mitt flyg går! Ja, ja man är ju. Så nu ska jag snart å jobbet och duka upp så jag inte behöver börja tidigt imorgon.

Pratade med min vän igår - han var dock super trött så han mummlade mest och jag babblade på. Vi pratade om eventuellt besök av mig nu när jag ändå ska åka till Göteborg över helgen så kan jag lika gärna svänga förbi honom på hemvägen. Skulle vara skit kul. Vi får se som sagt. Jag blir ju som sagt borta i helgen så jag komer inte skriva alls - så får återkomma...
Var ganska fundersam igår kväll - den fundersamheten sitter kavr ännu men bara lite. Imorse när jag satte mig på bussen så insåg jag att förtillfället så vill jag inte, inget alls. Så skönt att ha fångat den känslan, tryggheten. Men man vet aldrig kan slå till när som igen. Det är det som är både de fina och de tuffa med livet. Att man aldrig riktigt vet vart man står.

Jag tänker på dig i helgen - hoppas det går bra fast att du ska göra något otroligt svårt och jobbigt med mycket sorg inom dig. Men jag finns där för dig. Trist att allt ska komma så olägligt. Men jag väntar, du väntar.