Fil me in..
Ja, ni. Vart ska man börja?
Jag börja om igen. Det behöver man alltid när man har gjort misstag. Jag är männsklig - som Lilly skulle ha utryckt sig. Alla gör vi misstag och alla lär vi oss av de misstagen. Jag är inte mer än människa.
Jag sitter här upp med väntan på besked. Dagarna går och jag vill bara sätta mig på flyget hem. Men jag åker när tiden är inne. Jag kan inte göra det jag gör mot mig själv. Så därför behöver jag vänta tils allt är borta. Förhoppningsvis får jag hjälpen av Micke. Eller av någon annan ur familjen. Hellst skulle jag föredra att klara att ta mig härifrån men det kan jag inte. Inte nu. Men jag blir starkare av mina misstag.
När jag åkte hem så insåg jag att det är där jag ska vara - i min sfär. I mitt utopia. Jag levde igen. Jag hade 4 veckor av ren och skär lycka. Arbetet under vm var som inget annat. Att få bli chef, att få "egna" anställda, att få beröm och bli bemött med full respekt. Att få göra det man älskar. Att sedan få arbeta med de männsikor man tycker om är ännu mer en anledning till att se lycka. Vi hade 10 underbara dagar ihop - med 10-16 timmars pass. Jag träffade så många nya männsikor dessa dagar. Att sedan sluta vm med en helt makalös personalfest, gjorde inte de hela sämre. Underbara dagar i Östersund helt enkelt. Säger som min vip pojke Nils - puder baby! Man ska leva - för imorgon kan det ta slut.
Sedan satte jag mig på tåget 6 timmar försent till mitt andra "hem".
(varför jag var sen, säger jag inte - men Nils vet)
Till Härnösand och familjen Wikman, Thompson, Shalström. Underbara vänner och familj. Jag älskar er högt. Jag fick 2,5 fina veckor med dom - med mycket snack, mys och tankar. Det blir lätt så med 3 tjejer under samma tak. Män och smink - det brukas de prata om ständigt. Carro försvann bort på dejt - Lilly o jag blev rädd. Jag försvann till Sundsvall - ingen blev rädd. Jag är bra på att höra av mig ( carro you know i like you :)... ) Jag kan bara säga att jordgubbste är underskattat som förförelsemedel..haha. Jag mötte en väldigt speciell person där borta, bör tillägas att han inte hör till klyktattarna. Det gillas! Men miljöinspektörern kan jag acceptera. Jag hade helt enkelt väldigt kul i Härnösand. Hann även med skola, skidåkning, dans, karate sparkar och en fika på Wayens med både Carro och Anna. Sen tog Lilly o jag en klassiker på Kanal Cafét. Klassiker = Lila tårta och kaffe.
Sen kom jag då "hem" till Luleå igen och kände - NEJ.
Jag börja om igen. Det behöver man alltid när man har gjort misstag. Jag är männsklig - som Lilly skulle ha utryckt sig. Alla gör vi misstag och alla lär vi oss av de misstagen. Jag är inte mer än människa.
Jag sitter här upp med väntan på besked. Dagarna går och jag vill bara sätta mig på flyget hem. Men jag åker när tiden är inne. Jag kan inte göra det jag gör mot mig själv. Så därför behöver jag vänta tils allt är borta. Förhoppningsvis får jag hjälpen av Micke. Eller av någon annan ur familjen. Hellst skulle jag föredra att klara att ta mig härifrån men det kan jag inte. Inte nu. Men jag blir starkare av mina misstag.
När jag åkte hem så insåg jag att det är där jag ska vara - i min sfär. I mitt utopia. Jag levde igen. Jag hade 4 veckor av ren och skär lycka. Arbetet under vm var som inget annat. Att få bli chef, att få "egna" anställda, att få beröm och bli bemött med full respekt. Att få göra det man älskar. Att sedan få arbeta med de männsikor man tycker om är ännu mer en anledning till att se lycka. Vi hade 10 underbara dagar ihop - med 10-16 timmars pass. Jag träffade så många nya männsikor dessa dagar. Att sedan sluta vm med en helt makalös personalfest, gjorde inte de hela sämre. Underbara dagar i Östersund helt enkelt. Säger som min vip pojke Nils - puder baby! Man ska leva - för imorgon kan det ta slut.
Sedan satte jag mig på tåget 6 timmar försent till mitt andra "hem".
(varför jag var sen, säger jag inte - men Nils vet)
Till Härnösand och familjen Wikman, Thompson, Shalström. Underbara vänner och familj. Jag älskar er högt. Jag fick 2,5 fina veckor med dom - med mycket snack, mys och tankar. Det blir lätt så med 3 tjejer under samma tak. Män och smink - det brukas de prata om ständigt. Carro försvann bort på dejt - Lilly o jag blev rädd. Jag försvann till Sundsvall - ingen blev rädd. Jag är bra på att höra av mig ( carro you know i like you :)... ) Jag kan bara säga att jordgubbste är underskattat som förförelsemedel..haha. Jag mötte en väldigt speciell person där borta, bör tillägas att han inte hör till klyktattarna. Det gillas! Men miljöinspektörern kan jag acceptera. Jag hade helt enkelt väldigt kul i Härnösand. Hann även med skola, skidåkning, dans, karate sparkar och en fika på Wayens med både Carro och Anna. Sen tog Lilly o jag en klassiker på Kanal Cafét. Klassiker = Lila tårta och kaffe.
Sen kom jag då "hem" till Luleå igen och kände - NEJ.
Kommentarer
Postat av: Anna
Ja du lilla vän, man vet aldrig vad som väntar en. Livet har alltid något nytt förberett åt en. Du vet alf vart jag finns! Kram kram
Trackback
