A French love

Igår kom han, han jag skrev om mycket för att tag sen. Jag kände pirret igen, jag kände känslan. Jag somnade nästan i hans famn, trygg är jag i hans sällskap. Fick en inflyttnings present. Han lyssnar på mig, han vet mig. Fint. Tänk att det finns sånna som honom. Som lyssnar, känner och ger. Tänk. Det är sådana man ska behålla, förvara och älska. Jag börjar som smått förstå det nu. Tänk. Evigheten finns kanske. .
Rosor, jag har börjat med färska snitt-blommor. Ligger på mitt köksbord. Det är vackert, sprött och behagligt. Levande men samtidigt dött. Som livet. Fast vackrare. Det regnar ute.
,